Den 1 augusti 1947 gjorde signaturen Uno på Vestmanlands Läns Tidning ett besök på Ekbacken-Enhagen, och gav följande beskrivning av livet på området.
Ute på småstugeområdena vid Fullerö har det aldrig byggts med större iver än denna sommar. Både Ekbacken och Enhagen, som områdena heter, utvidgas ständigt, man står i kö efter tomter och där stugorna redan är färdiga, finns arbete tillräckligt för flera somrar framåt med brunnsgrävning, målning och trädgårdsskötsel i alla stadier. 320 tomter är redan upptagna 415 finns allt som allt, men redan nu bor säkert närmare 2 000 människor därute på området, som är ett samhälle för sig självt med gator, handelsbod och egen styrelse.
Ekbacken är snart fullbebyggt medan Enhagen, där Länstidningen vid ett besök började sitt strövtåg bland villorna, ännu har plats kvar för åtskilliga stugor till granskogen ner mot sjön. Det tycks emellertid inte dröja, alltför länge till innan all tillgänglig mark är bebyggd här också att döma av den arbetsintensitet som överallt mötte oss. Bara i år har här hyrts ut ett 25-tal tomter och flera till lär vara reserverade redan.
De första Enhagenbor vi hälsar på är ingenjörsfamiljen Feldman. Frun och de två flickorna bor i vanliga fall i Stockholm, medan hr Feldman själv arbetar i Västerås. Tomten är på 1 100 kvadratmeter, stugan med nummer 13 på gaveln är på två rum och kök och på tomten har hr Feldman just fått färdig en lillstuga åt småflickorna Birgitta och Laila som nu har sitt alldeles för sig själva. Visserligen har familjen köpt stugan färdigbyggd men det vill till, att man hjälps åt för att få det hela i ordning.
Marken här i kanten av granskogen är hård och svårarbetad, En brunn på sex meter har grävts i sommar, och dessutom kan hr Feldman presentera en egenhändigt uppfunnen och konstruerad kylanordning – helt enkelt en fem meter djup trätrumma med hissanordning.
– Sommaren är bara alldeles för kort, pustar familjen mellan spadtagen och stenkörningen, det verkar som om trädgården aldrig skulle bli färdig.
Det var en glimt från Fullerö där det överallt arbetas på fristunder och semestrar av arbetare och tjänstemän från staden. De flesta har byggt sina stugor själva på lediga stunder, många gör likadant just nu och oftast har det tagit ett par tre år innan man har kunnat flytta in,
Plåtslagare Knut Ahlin köpte sin tomt för fyra år sedan, började bygga året efter och nu är åtminstone stugan färdig. Vid vårt besök lägger han sista mursleven vid källaren på husets skuggsida, en liten del av de flera tusen arbetstimmar som han lagt ner på bygget. Samma arbetsflit har också de allra flesta. De som nu kan njuta av lugnet härute, måste ligga i för att billigast möjligt skapa en trivsam sommarbostad. Hr Ahlins hus gick på 3 000 kronor, tack vare att han själv gjort allt arbete och använt sig av gammalt virke, men inte alla kan stanna vid de kostnaderna.
Namnet Ekbacken är betecknande för det andra småstugeområdet här ute på Fullerö. Här träffar man också på de flesta av dem, som har varit med från början, Asea-tjänstemannen Erik Holmén, hr Knut Ring på Pyramidens rosteri och hr Arne Carlson vid Gasverket, byggde redan före kriget och lever som goda vänner och trogna grannar och ger varandra en handräckning då och då, när det behövs.
Inom Ekbacken bor också hela områdets allt i allo, hr Oskar Nilsson. Han är ombud för markägaren greve Cronstedt på Fullerö säteri och därtill mannen som allt skall bestyra och också gör det till allas belåtenhet. 1936 slog han sig ner här ute vid Ekbacken och bor här året runt alltsedan dess.
– Allt som allt har vi hyrt ut 320 tomter härute för närvarande, säger han men jag kan inte minnas att det något år byggts livligare än nu. Områdena började bebyggas, jag tror det var 1933, och det lär inte dröja länge förrän samtliga tomter är upptagna, 415 stycken räknar vi med sammanlagt, och de flesta av dem finns på Enhagens område. Tänker vi då också på att varje tomt i genomsnitt har en storlek av något under 1 000 kvadratmeter blir det inget litet område vi har att göra med. Hyreskontrakten skrevs tidigare på fyrtionio år men de sista har skrivits på trettio år, då det är svårt att förutse hurdana tider det blir i fortsättningen. De flesta betalar en årlig tomthyra på sextio kronor, även om det finns de som betalar både mera och mindre.
– Det är en angenäm plats att bo på, fortsätter hr Nilsson. Förbindelserna med stan är hyggliga, egen affär har vi både i Ekbacken och Enhagen och trevlig folk är de flesta här ute, mest arbetare som byggt på lediga stunder och haft det slitsamt värre. De flesa är barnrika och jag tror inte jag överdriver om jag uppskattar folkmängden till närmare 2 000 personer. Båda områdena har en egen medlemsförening som underlättar samarbetet och betyder mycket för gemenskapen.
Uno